Experience

Heeej min kära vänner!
Som ni kanske märker har jag lite utav gett upp mitt bloggande. Dels för tiden inte räcker till, den springer ifrån mig i detta land. Trots allt tänkte jag dela med mig av en trevlig erfarenhet.
För tre veckor sedan bearbetade vi ett distrikt lite utanför stan, där träffade jag en kvinna vid namn Hope, supersöt och ödmjuk liksom de flesta ugandier. Vi fick ett väldigt fint samtal och vi bytte nummer med varandra så att jag skulle kunna nå henne igen.
Några dagar senare försökte jag få tag på henne men utan resultat. Jag beslöt mig för att ta mig till hennes bostad trots att den la lite avsides. Efter en skumpig och lagom dammig tur med "bodabodan" lyckades jag ta mig till hennes hem. Barnen kom som vanligtvis rusandes fram till mig ihopp om att få röra vid mitt hår eller min hud, skrikande "mozungo how are you?". Jag försökte med min knagliga luganda fråga barnen om de visste var "mama" Hope var. De grabbade tag i både händer och fötter och förde mig till en kvinna som jag till en början trodde var Hope men det visade istället vara hennes syster.
Jag frågade henne vart jag kunde finna hennes syster, olyckligtvis var inte hennes syster hemma. "Jag har inte åk enda hit för ingenting" tänkte jag för mig själv. Jag började därför vittna för systern istället. Systern vars namn är Esther lyssnade väldigt nog på mig och hon reagerade starkt på vad jag visade henne. Jag lämnade henne ett vakttorn "vad skulle du vilja fråga Gud". Jag bokade ett återbesök med henne. Det fanns kanske en anledning till att jag åkte ut dit i alla fall.
Nästa besök visade sig vara otroligt givande. Vi fick ännu en gång ett fint samtal då vi resonerade om ett ämne i vakttornet som jag gav henne för gången. (otroligt bra nr) Hon var så tacksam när jag gick, hon visste inte hur hon skulle kunna tacka mig. Jag frågade henne om hon skulle vara intresserad av att komma på ett möte... Följande möte kom både hon och hennes syster. Hon uppskattade mötet mycket framförallt sångerna.
Nu är ett studie igång, även om vi inte studerat så många gånger så märker jag att det hon lär om Jehova påverkar henne mycket starkt. Senaste gången satt vi och övade sångerna tillsammans!
Det ska bli kul och se hur det kommer att utvecklas!

BACK ON TRACK

28-11-2012

Då var jag äntligen på väg. Tänka sig att det blev Uganda, trots min miljoner andra planer. Det känns så overkligt, här sitter lilla jag ”ensam” på ett plan på väg till Uganda.

Vi har precis mellanlandat i Kigali i Rwanda och nu är jag snart framme. Mina nerver är på helspänn man vet aldrig hur det kommer gå i passkontrollen. Mitt pass, nu ska ni få höra, ni blir inte förvånade. Tror ni inte att jag dagen innan jag ska åka upptäcker att mitt pass är borta. Jag vände nästan bokstavligt talat upp och ner på hela huset. Telefonsamtal gjordes till polisen fram och tillbaka om hur jag nu skulle gå till väga. Jag lyckades efter många om och men ordna ett nytt tillfälligt pass, samt ett nytt "riktigt" pass som ska vara på väg till svenska ambassaden i Kampahala. Jag säger då det, jag i ett nötskal.

Men nu är jag trots allt på väg!

09-01-2013

Äntligen här! Mitt kära Mbale, allt är sig likt. Vägarna, okej let say like this "they are still working on them", bönor och ris dagarna i enda wiho, människor som rycker tidningarna ut händerna på en, den röda sanden som gärna ger sina spår. Jag är så glad att jag valde att åka tillbaka.

Tjänsten rullar på bra, det är härligt att se att en del av ens studier fortsatt. Historien om Anet fortsätter, hon kommer regelbundet på alla möten och tjatar om att få börja som odöpt förkunnare.

Mina roomies är också helt awesome. Med dessa två (gamla) töserna vid min sida lär jag lära mig ett och annat, man kan ju alltid hoppas.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade om läget. Vill ni se bilder kan ni följa mig på instagram "lizzaberglund"..

Ha det gött i kylan!

KAOS!

Jag är minsann och dar ingen duktig bloggerska. Ugandas slut stundar, en liten tår i ögat. Vilken fantastisk resa detta har varit. Ett liv utan el, vatten, falukorv etc. tänka sig att man kan vara så lycklig ändå. Den sista tiden här har verkligen varit minnesvärd speciellt för somliga utav oss. Vad har då hänt under denna månad!?

Well Amandas päron har varit på besök. Det har varit så mysigt att ha en mamma och en pappa som passar upp en lite. Sen är ju jag en "parentslover" - vad nu det ska betyda!?

Har hunnit med lite semester också. Lake Bunyonyi så otroligt vackert  - små gröna bergskullar upp stickandes lite här var, RENT så otroligt rent överallt vilket var så underbart (med tanke på att halva Uganda består av sopor), en sjö du kan bada i. BADA ja bada, inte i en pool utan i riktigt vatten utan stupid klorin som färgar ditt hår grönt! (Ja jag har upplevt det ingen vacker syn.) Gick bokstavligt talat en vecka i grönt hår. Nog talat om grönt hår. Stället vi bodde på var sååå häftigt. Det var små halmhyddor med utsikt mot sjön, ingen dörr utan en stor öppning ut mot verandan. Från sängen kunde du se den stjärnklara natt himlen samt månskenet som speglade sig i sjön - lovely.

Första natten sov jag själv i min lilla hydda. Med två filtar över mig upp till nästippen frös jag ändå - ja jag frös i Afrika. Det var dock en skön känsla med tanke på att man annars svettas 10 liter om dan. Lite läskigt dock att sova utan dörr. Då jag beställde en kopp te till mig själv just när mörkret lagt sig, kommer en av roomservice grabbarna förbi och säger. "Oh i see, are you here all alone?".. Pretty scary! Jag övade lite försvarsteknik innan jag somnade. (Just in case). Fem underbara dagar avnöjts vid sjön - just what i needed.

Väl på hemmaplan igen tillbaka till sina gamla rutiner. Slutspurten. Efter en sådan avkopplande och väldigt intressant hemresa för en del av oss var det ganska svårt att komma in i sina gamla rutiner igen. Sen hann man ju få en rejäl förkylning till råga på allt som gjorde att tjänsten stannade av, a bit disturbing. Till slut kom jag iaf igång med tjänsten igen. Studier hit och studier dit. Man hinner knappt med någon dörr från dörr tjänst, knappt studierna heller för den delen. Men mina studier vilken välsignelse från Jehova.

Har jag berättat om Anet, kvinnan jag träffade på marknaden som för 10 år sedan studerat med Jehovas vittnen men sluta på grund av privata skäl. Jag fann henne slumpartat på marknaden då jag var ute och handlade. För att göra en lång historia kort - ja jag började efter många om och men studera med henne. Efter tre månaders studium har hon verkligen förstått att detta är sanningen och kommer nu regelbundet på mötena samt att hon har satt upp andliga mål. Nr 1: Bli odöpt förkunnare. Inte nog med hon till och med förberedde sig mentalt inför ¨åminnelsen genom att noggrant begrunda mitten artikeln i VT för mars. Hon kom framspringande till mig efter åminnelsen och berättade hur otroligt glad hon var att hon hade förberett sig det hjälpte henne att förstå åminnelsetalet ännu mer.

7 av mina studier kom på åminnelsen, däribland två muslimer. Samia, muslim som jag studerar med är ett annat av min favoritstudier. Hon brukar ta med sig VLB till sin skola och undervisa de sk. kristna om vad bibeln egentligen lär. Hon refererar till skriftställen jag visat henne i boken och använder bokens alla illustrationer när hon förklarar. Jag tror att sanningen sakta men säkert rotar sig hennes hjärta. Jag hoppas verkligen på henne har lämnat över henne till en super duktig syster i församlingen.

Det blev tyvärr ett mycket hastigt slut för mig I Uganda. Jakob blev akutsjuk på grund av allergisk reaktion mot någon skitmedicin det stoppat i honom. Så vi fick åka en dag tidigare än planerat vilket gjorde att vi inte hann säga adjö till någon, vilket var lite sorgligt.

För tillfället mår Jakob bra det tog ett tag innan det kunde ge honom en diagnos vilket var lite skrämmande med tanke på hur dålig han var. Men han kommer bli bra. Just nu sitter jag på ett café i Rwanda för mig själv med en kopp te. Ganska skönt med lite lugn och ro efter en hektisk gårdag.

Så fram till den 19 april blir det lite Rwanda sightseeing, ett mycket vackert land måste jag säga. Väldigt västerländskt för att vara i Afrika. Dock så befinner jag mig i huvudstaden, så ska väl inte uttrycka mig så mycket förrens jag har sett hur det ser ut utanför.

Det ska faktiskt bli skönt att komma hem igen, till råga på allt har man nog allt lite hemlängtan.
Ha det gött så länge!

See ya!

Long time since (hehe)

Heeej!! Det var inte igår.(hehe) Tiden går fortare än tänkt, den springer verkligen ifrån än. Uganda må vara ett långsamt land, man tror man har all tid i världen. Men redan har två månader hunnit passera. Ja, jag vet att Amanda är en väldigt duktig bloggerska. Vart hon har fått all denna tid ifrån vet jag ikke.

Ojoj vart ska jag börja ni har missat så mycket. För det första, vi har flyttat.  Utan vatten på två veckor, vilket innebar inget diskande, inget spolande, inget duschande – ja det stank, fy sjutton! Efter en kackerlackasinvasion mitt i natten utan el – jag sprang runt med en flippflopp i ena handen (perfect for killing) och ett stearinljus i andra. My dear friends has to die! En synnerligt spännande natt. 

Efter denna natt stod vi inte ut längre. Jag och Jemima gick på ”husjakt”. ”We want a house with a bit of European standard”. Första huset, toalett hål rakt ner i marken inget kök.  Ja jo europeisk var det ja! Efter en lång dag utan någon som helst framgång, lagom bittra ser vi helt plötsligt detta fantastist fina hotell framför oss. ”Shall we ask at the hotell”, ”lets do it”. För att göra en lång historia kort! Ja vi bor nu på detta hotell. BÄSTA PRUTAREN –LIZA!  (bara för att nämna det, alla ni som säger att jag inte kan det). Vi (jag) lyckades deala med ägaren och fick till ett superpris. Så nu har vi både varmvatten el 24/7. Kan det bli mer fantastiskt! En välsignelse från Jehova. Även om tjänsten är underbar så behöver man ett hem, ett hem som inte stinker bajs, och inte har en miljon kackerlackor och möss springandes längs med golven. Ja detta underbara hotell är livet – jag älskar det.

Personalen är så goa. Å visst har vi ikke låtit bli att vittna för dessa människor. Jag leder nu två studier med två stycken som jobbar här. Otroligt fina. Jag studerade senaste idag med den ena. Hon har ett otroligt minne. Vi gick igenom vad vi hade studerat om förra gången – hon mindes ju allt, ja ALLT! Det var precis som om hon hade fotogeniskt minne eller något. Dessutom svarar hon med sina egna ord vilket är bevis för att hon verkligen förstår det. Vi har precis studerat ut kapitel 1 i boken så vi får se hur allting fortlöper. 

Även vår underbare ägare Moses har börjat studera med en av grabbarna. Han är verkligen en av de mest ödmjukaste och kärleksfulla världsliga människa jag någonsin träffat. Det roliga var att det var Moses själv som bad om ett studium. Så vem vet hela detta hotell kanske omfattar sanningen.  

En safaritur har jag också hunnit med. Det var verkligen helt fantastiskt. Jag och Jemima satt på taket på vår lilla minibuss då körde genom savannen. Det var en sådan, jag vet inte hur ska uttrycka mig frihetskänsla. Solen i ryggen, en svag morgonbris, några antiloper springandes vid sidan av bilen, aah det var så underbart! Gå på zoo, bah, går inte ens att jämföra. Får ni möjligheten att gå på saffari – DO IT!

Zonbesök har vi också fått erfara här nere. Fantastiska tal, vilka talare. Tal fyllt av illustrationer och erfarenheter – me like very much! Uppmuntran inför mars -30 h tjänsten i rättan tid. Det ska bli spännande och se hur det går detta år. Det är verkligen en fin anordning sällskapet ha gjort. Jag hoppas många tar vara på möjligheten. Heja Ystad församling jag tänker på er, ju fler som tar del desto roligare blir tjänsten – desto fler får finner vi!

Fyrhjuls saffari, galet kul. Köra fyrhjuling i buschen – terrängen där, inte å leka med. Aa verkligen valuta för pengarna. Alla fick vi en varsin fyrhjulning, växlad, ingen sketen mini utan en stor en. 5 minuters träning och off we go! I början kom jag och min lilla fyrhjulning inte särskilt bra överens. Jag vill åka ett håll, men lille kompis ville åt andra hållet. Redan efter 50 meter var jag där jag inte skulle vara, suck! Men kul var det – fyrhjuling is the thing, speciellt i Afrikas terränger.

Hemma igen efter en trevlig helg i Jinja och avsked till Tanja. Ja, just det ja vi har haft besök av en Tanja berg. Mycket trevlig tös, visade sig som så att vi hade många gemensamma bekanta.  Världen är bra liten ibland.

Nej, hemma igen tillbaks till sina rutiner. Tjänst, tjänst tjänst! Å min älskade studier är så underbara, förbereder sig noga, kommer på mötena. Jag blir så glad. Jag berättade för mitt studium här om dan hur glad jag var att hon kom på mötet, då hon säger: ”Liza is not for you i’m coming its for Jehovah wants me to come”. Jag blev så lycklig inombords, vilken insikt, tack Jehova!  

Det är så mycket mer jag vill berätta, ni anar inte! Men tiden räcker inte till ni får vänta tills jag kommer hem helt enkelt. Jag hoppas ni är lika taggade som jag inför den kommande kampanjen, vilket vittnesbörd det kommer bli och med säkerhet ett välsignat reslutat. Så mina kära vänner än finns det att fylla i en ansökan. Ju fler som gör en extra satsning i tjänsten denna månad kommer bli så välsignade av Jehova – han är ju trots allt den bästa arbetsgivaren man kan ha. Vi tänker på er här nere – kämpa på.  

Sjukhusbesök & vår älskade ugn!

Sjuklingar har vi nog alla varit de senaste dagarna. Först Maria, sen jag, Jakob, Amanda, David och Jemima. Jag i ett försök att agera som doktor, det gick som det gick. Sticka folk i fingrarna, rätt spännande, speciellt utan elektricitet mitt i natten. Dock gick det ganska bra – malaria negativt, om jag nu gjorde som jag skulle. Instruktionerna, skräp! Jag fattade nada, ingen ikea instruktion för nybörjare. Amanda är vid liv, jag lovar!

Vad har hänt förutom ett antal sjukhusbesök? Jag har hållt mitt första tal här nere, usch fy sjutton vad nervös jag var. Ja menar det är en sak att vara nervös hemma, du ska i alla fall prata svenska där, här måste du prata engelska, vilket såklart innebär att du måste skriva ditt tal på engelska. Efter lite ångest och bön så lyckades jag skriva ett färdigt tal. Under mötet sitter min motpart, Amanda bredvid mig och säger att hon inte mår bra och att hon snart kommer att spy. Ja bara NEEEEJ, du ska vara minsann vara min motpart, du får hålla dig.  

Talet hölls inte i Mbale utan uppe i Boalasi en liten grupp uppe i bergen. Bilder på riketssalen finns nedan. Ta inte er riketssal där hemma för givet. Dessa underbara vänner en grupp på ca 8 förkunnare kämpar på och försöker hålla sin lilla riketssal så fin som möjligt. Tänk er själva varje vecka sitta på en liten träbänk där knappt halva rumpan får plats plus utan ryggstöd. De är så rörande och se denna helhjärtade kärlek systrarna och bröderna visar, de är minsann glada bara det att de har en riketssal. Framöver ska vi ”needgreaters” varje torsdag åka och hjälpa gruppen med deras torsdagsmöten. Det kommer bli en lärorik period för oss alla.

En annan höjdpunkt – vi har köpt en ugn, en UGN! Förstår ni hur fantastiskt detta är. Vi kan laga potatisgratäng, kladdkaka, kanelbullar och just nu sitter jag och smaskar på en banankaka. Vår ugn å ni anar inte hur precious denna vackra ugn är. Jag menar ni vet hur mycket jag älskar mat så ja en ugn ja det är grejer det.  Tanken är att vi ska dela denna med killarna, vi skiftar varannan vecka.  Haha ganska patetiskt att transportera en ugn varje vecka från det ena huset till det andra. Men ugnslagad mat betyder mycket här, det är absolut värt det. Gillar att jag har ägnat 10 minuter till att skriva om hur mycket en ugn kan komma att betyda. TA INTE ER UGN FÖR GIVEN! (å inte tvättmaskinen, diskmaskinen och torktumlaren heller för den delen)

Å vår lilla Emmanuel fortsätter komma på mötena regelbundet, nu finklädd alltid med slipsen som han har fått av stephen. Det är så otroligt uppmuntrande. Ett av mina studier var på mötet igår och när jag frågade vad hon tyckte om det sa hon ”Oh it was fantastic”. Inte good utan fantastic, förstår ni hur glad jag blev när hon sa det.

Lite uppdatering kring min lilla bodaförare som jag och Stephen studerade med. Han har ju nu lämnat över till en broder som talar Swahili. Moses, boda förarens namn sa nämligen att han fördrog att studera på Swahili. Så jag hoppas denna broder kommer ta väl hand om honom. Jag ska höra mig för lite längre fram.     

Igår besökte jag en annan församling lite längre bort. Mitt studium skulle nämligen komma på mötet där. Hon kom inte tyvärr, men hennes dotter kom istället. Joana som hon heter berättar att hon älskar att gå på mötena, hennes familj brukade nämligen gå mötena tidigare men slutade av någon anledning. Joana har bestämt sig för att börja gå på mötena regelbundet igen och berättade för mig att hon och också vill börja predika. Jag blev helt rörd när hon sa det.

Ja ni förstår det är verkligen en andlig kick för en själv att komma ner här. Jehova välsignar en verkligen rikt för uppriktiga ansträngningar att tjäna honom – for sure!  

Njut av bilderna nedan och lämna gärna en kommentar! Alltid roligt att höra vad ni tycker. Kram på er! 

Några av de första vittnena i Uganda

VÅR UGN!! :D

Min sötnos jag träffade tjänsten

Söt bebis

Kalkoner fruktansvärt fula fåglar

Kalkonkillarna ville bli fotograferade

Tjänst

Stabil bro

I riketssalen i Boalasi

Riketssalen i Boalasi

SCONES fantastiskt goda!

Riketssalen i Bokasacha i närheten av Mbale

Aldrig mer färska grönsaker

Aldrig mer, nej aldrig mer ska jag äta färska grönsaker!!! ”Have you washed them”?, ”Ofc”. Jag kanske borde frågat: “Have you washed them with soup and clean water?”.  Dock var de fantastsikt goda. Hem promenerar jag förnöjsamt efter ett mycket trevligt studium. Framåt kvällen, jag mår finemang. Ha, tänkte jag, antingen hade mitt kära studium tvättat dessa grönsaker mycket noggrant eller så har jag ett super immunförsvar.

Morgonen därpå däremot, hehe! Min mage – inte snäll! Jag tar mig i alla fall ut i tjänsten. Redan på boda, bodan på väg till mft känner jag att detta inte bådar gott.  Aja tänker ja, det går nog över. (Yeah right). Två kallsvettandes timmar i tjänsten, går inte en minut utan att tänka, jag får inte spy, jag får inte spy. Stackars Aisha, systern jag samarbetade med. Bredvid mig gick hon och delade med sig av hela sin livshistoria – dvs, en mycket hemsk en! Jag i fokus på att inte spy försökte tappert att visa lite empati.

Jag lyckades dock att vittna ganska bra av ”någon anledning”. Två bibelstudier ready to start. Två ödmjuka herrar som jag så snällt får lämna över till en broder.

Efter då ha uthärdat två hi tjänsten tar jag mig hem! Å väl hemma betalade dessa utsöka färska grönsaker sitt rätta pris. Jag blir iaf smal om man ska finna något positivt i det hela! Dock ska jag aldrig mer äta färska grönsaker i detta land.

Nu mår jag mycket bättre! Å som avslutning på detta inlägg ännu en trevlig erfarenhet.

Det var en varm solig dag (really). Jag var på väg till marknaden för att köpa snören till mina gardiner. Jag strosade runt en stund, gick fram till en liten pojke och frågade om han hade snören till gardiner. ”Yes I have”.  ”For how much”? ”500” (1,50 kr). ”Really, thats the price?”. Ju längre man vistas i detta land desto snålare blir man. Han tittar på min väska och ser min bibel sticka upp. ”Why do you have bible?”. Jag berättar kort för han varför och frågar sedan om han vet vad Guds namn är? ”Yes i know its Jehovah”! Jag, lite smått chockad över att han visste frågar såklart hur han visste det. Det visade sig som så att han hade läst det i sin bibel. Efter långt samtal, kom vi till slut till min gardin snören igen. Jag skulle just betala då han säger ”You do not pay, you have taught me so many things, you can have it for free”.  Ja vet 1,50 inte mycket men ändå! Jag berättar även för honom om var han kan hitta kingdom hall och när vi har möte. ”I will come”. Jaja, will see about that. Söndag mötet, ingen Emmanuel där (pojkens namn). Efter halva mötet knackar någon mig försiktigt på axeln och ser man på he’s here.  Han har redan varit på 3 möten och nu studerar Timo med honom. Tänk vad bara en bibel i väskan kan göra.

Njut av bilderna gott folk å lämna gärna en kommentar vet ja!

Här tillverkar de sina egna tegelstenar till sina små hus

På väg till mitt bibelstudium

Anette - mitt underbara studium

Lagom svettiga efter en härliga dancenight

Fortfarande lika underbart!!

Hjälp vad tiden går fort, redan tre veckor gångna. Fortfarande lika fantastiskt? YES! Det blir bara bättre och bättre för varje dag som går. Jag måste erkänna att jag är väldigt dålig på att uppdatera er där hemma. Det är så mycket jag vill berätta!

Tiden springer ifrån än, tjänst dagen lång, därefter hem och förbereda nästa dags studier, sedanpersonligt studium, förberedelser inför mötet, bibelläsning etc. Man blir så otroligt motiverad, du ville hela tiden lära dig mer, vilka skriftställen du kan använda i tjänsten, olika inledningar, illustrationer du kan använda. Åå det är så underbart! (Som ni kanske förstår hinns det inte alltid med att bloggas)

Hädanefter ska jag bli bättra på att blogga och uppdatera er härhemma, istället för att skriva lååånga mega inlägg blir det små korta och så lite bilder på det!

Tänkte i detta inlägg bidra med en härlig erfarenhet. Efter lång, lång dag i tjänsten helt färdig, dvs genomsvettig, dammig och helt slut var det underbart att ta en boda, boda hem. Du susar genom stan och det fläktar friskt – underbart. ”Happy new year & merry chrismas” säger boda bodaföraren, well har du möjligheten att börja vittna eller bara säga tack och förbli tyst. Egentligen var jag så slut den dagen att jag inte orkade men jag klämde i alla fall ur mig att jag varken firar nyår eller jul. Det väckte såklart hans nyfikenhet och jag berättade för honom att jag tror på bibeln och det står ingenstans om at vi ska fira jul eller nyår i bibeln. Han förblev tyst en längre stund, hela vägen hem faktiskt. Senare frågar han vilken religion jag tillhör då jag berättar att jag tillhör Jehovas vittnen. Därefter tar jag fram vikbladet, ”livets stora frågor” or ”would you like to know the truth”. Jag frågar han om det är någon av dessa 6 frågorna som han själv har funderat mycket över. Han funderar långt om länge innan han säger ”How can our prayers be heard by God”.  Vi går igenom paragrafen och läser 1 John 5:13 (superskriftställe). Gud lyssnar till oss, men en viktig sak att lägga märke till i denna vers är vi måste be i enlighet med Guds vilja. Boda, boda föraren utbrister ”But how do I know what Gods will is”?... Efter lång pratstund bestämde vi att vi skulle träffas igen, jag fick hans nummer och skulle ringa honom någon gång I veckan.

En vecka senare (igår) var jag och Steven ute i tjänsten. Jag bestämde mig för att ringa min lilla boda förare. Efter långt om länge svarar han, troligen nyvaken. Jag frågar om har tid och får ett mycket entusiastiskt svar: Yes im coming to pick you up. En halvtimme senare sitter jag och steven bak på hans boda, boda på väg till hans hem. Saken var den att jag inte hade en aning om var han bodde. Jag trodde han bodde i stan, men jag kan ju säga att det gjorde han inte. Vi susade fram på afrikas dammiga vägar. En fantastisk känsla. Jag och steven hade ingen aning om vart vi var på väg. Vi fortsatte upp på berget, det kändes som var med i en film eller en dokumentär. Vi passerade små byar med stirrande ögon efter sig. Vi är verkligen som utomjordingar på denna plats. Efter en lång och skumpig tur upp för berget var vi äntligen framme. Utsikten, ja asså det finns inte ord att beskriva – det var såå vackert. Moses boda, boda förarens namn visar oss in i hans lilla hus där det fanns Plancher både på Jesus och fotboll. ”Redan har vi mycket gemensamt” säger Steven glatt.

Steven och Moses kom så bra överens och vi började studera i boken ”bible teach”. Vi studerade ut hela kapitel 1. Efter varje paragraf försökte Moses svara med egna ord och det märktes verkligen att han var ivrig och lära. Det är så underbart att se människa som verkligen visar uppskattning för vad han får lära. Han sög åt sig allting precis som en tvättsvamp.

Efter ca 2h studium körde Moses oss hela vägen tillbaka till stan som ligger ungefär en halvtimme bort från hans hem.  Det var en mycket spännande tur hem med tanke på att vi tog en annan väg, en liten stig genom berget. Han ville nämligen inte att våra fina kläder skulle bli dammiga av den stora vägen.

Idag träffade jag honom igen, han berättade att han hade förberett sig för nästa beckas studium. Man kunder verkligen se ivern och längtan i hans ögon. Det var verkligen helt underbart att se! Informellt vittnade lönar sig!

Efter pionjärmötet -Group photo

Chapati - GOTT! Amanda bästa prutaren!

Det kan ta de mesta på sina cyklar

Mingel på marknaden

TACOS!

Underbar tysk syster också needgreater. En riktigt tuffing. Hon och hennes man tog sin egen motorcykel, dvs en 5h lång resa på afrikas "bästa" vägar. 

 

Jag och Nancha - bibelstudium till Amanda

Tjänst, tjänst och lite mera tjänst

Denna syster Alice åå helt underbar tycker så mycket om henne!

Imse vimse spindel

Söt kanin

Massa snövita kaniner sprang omkring helt lösa

Snacka om kreativt! Xbox släng dig i vägen!

Vår lägenhet

Florens mitt underbara bibelstudium

Det stod pizza på menyn, kalla det va du vill, men ikke är det en pizza

Morny -här spenderar vi våra måndagar i tjänsten

Man inser verkligen vilken stor skatt man går och bär på – sanningen! Privilegiet att få dela med sig av den förgyller verkligen livet. Njut av bilderna och bli inspirerade!!