måndag 23 januari 2012

Sjukhusbesök & vår älskade ugn!


Sjuklingar har vi nog alla varit de senaste dagarna. Först Maria, sen jag, Jakob, Amanda, David och Jemima. Jag i ett försök att agera som doktor, det gick som det gick. Sticka folk i fingrarna, rätt spännande, speciellt utan elektricitet mitt i natten. Dock gick det ganska bra – malaria negativt, om jag nu gjorde som jag skulle. Instruktionerna, skräp! Jag fattade nada, ingen ikea instruktion för nybörjare. Amanda är vid liv, jag lovar!

Vad har hänt förutom ett antal sjukhusbesök? Jag har hållt mitt första tal här nere, usch fy sjutton vad nervös jag var. Ja menar det är en sak att vara nervös hemma, du ska i alla fall prata svenska där, här måste du prata engelska, vilket såklart innebär att du måste skriva ditt tal på engelska. Efter lite ångest och bön så lyckades jag skriva ett färdigt tal. Under mötet sitter min motpart, Amanda bredvid mig och säger att hon inte mår bra och att hon snart kommer att spy. Ja bara NEEEEJ, du ska vara minsann vara min motpart, du får hålla dig.  

Talet hölls inte i Mbale utan uppe i Boalasi en liten grupp uppe i bergen. Bilder på riketssalen finns nedan. Ta inte er riketssal där hemma för givet. Dessa underbara vänner en grupp på ca 8 förkunnare kämpar på och försöker hålla sin lilla riketssal så fin som möjligt. Tänk er själva varje vecka sitta på en liten träbänk där knappt halva rumpan får plats plus utan ryggstöd. De är så rörande och se denna helhjärtade kärlek systrarna och bröderna visar, de är minsann glada bara det att de har en riketssal. Framöver ska vi ”needgreaters” varje torsdag åka och hjälpa gruppen med deras torsdagsmöten. Det kommer bli en lärorik period för oss alla.

En annan höjdpunkt – vi har köpt en ugn, en UGN! Förstår ni hur fantastiskt detta är. Vi kan laga potatisgratäng, kladdkaka, kanelbullar och just nu sitter jag och smaskar på en banankaka. Vår ugn å ni anar inte hur precious denna vackra ugn är. Jag menar ni vet hur mycket jag älskar mat så ja en ugn ja det är grejer det.  Tanken är att vi ska dela denna med killarna, vi skiftar varannan vecka.  Haha ganska patetiskt att transportera en ugn varje vecka från det ena huset till det andra. Men ugnslagad mat betyder mycket här, det är absolut värt det. Gillar att jag har ägnat 10 minuter till att skriva om hur mycket en ugn kan komma att betyda. TA INTE ER UGN FÖR GIVEN! (å inte tvättmaskinen, diskmaskinen och torktumlaren heller för den delen)

Å vår lilla Emmanuel fortsätter komma på mötena regelbundet, nu finklädd alltid med slipsen som han har fått av stephen. Det är så otroligt uppmuntrande. Ett av mina studier var på mötet igår och när jag frågade vad hon tyckte om det sa hon ”Oh it was fantastic”. Inte good utan fantastic, förstår ni hur glad jag blev när hon sa det.

Lite uppdatering kring min lilla bodaförare som jag och Stephen studerade med. Han har ju nu lämnat över till en broder som talar Swahili. Moses, boda förarens namn sa nämligen att han fördrog att studera på Swahili. Så jag hoppas denna broder kommer ta väl hand om honom. Jag ska höra mig för lite längre fram.     
Igår besökte jag en annan församling lite längre bort. Mitt studium skulle nämligen komma på mötet där. Hon kom inte tyvärr, men hennes dotter kom istället. Joana som hon heter berättar att hon älskar att gå på mötena, hennes familj brukade nämligen gå mötena tidigare men slutade av någon anledning. Joana har bestämt sig för att börja gå på mötena regelbundet igen och berättade för mig att hon och också vill börja predika. Jag blev helt rörd när hon sa det.

Ja ni förstår det är verkligen en andlig kick för en själv att komma ner här. Jehova välsignar en verkligen rikt för uppriktiga ansträngningar att tjäna honom – for sure!  

Njut av bilderna nedan och lämna gärna en kommentar! Alltid roligt att höra vad ni tycker. Kram på er! 

Några av de första vittnena i Uganda


VÅR UGN!! :D

Min sötnos jag träffade tjänsten

Söt bebis

Kalkoner fruktansvärt fula fåglar

Kalkonkillarna ville bli fotograferade

Tjänst

Stabil bro

I riketssalen i Boalasi

Riketssalen i Boalasi

SCONES fantastiskt goda!


Riketssalen i Bokasacha i närheten av Mbale

3 kommentarer:

  1. Liza, min älskade, underbara vän! Vad jag gläder mig över allt du får vara med om och uppleva. Att du trivs så bra som du gör, gör dock inte att jag saknar dig mindre, utan snarare tvärt om - våga inte tänka tanken att stanna längre än planerat! Nej, men skämt åsido... Jag saknar dig jättemycket, verkligen, men samtidigt är jag så otroligt glad över att jag har så underbara vänner, trots att ni är på andra sidan jordklotet och jag inte kan krama på er... Du, förresten, jag är inte heller helt frisk, kan du inte komma å sticka mig i fingret också? ;) eller äsch, jag tror jag vet vad jag drabbats av å inte är det malaria, utan, hmm, heter det nu, stor saknad efter....

    Okej.. jag har en fråga till. Vad är din sötnos för något? Är det någon form av korsning mellan ett får, en känguru och någon hund eller har den bara intagit en märklig position där på marken, så den ser lite speciell ut? Eller sista alternativet: är det kanske bara jag som inte ser att det är ett djur som är vanligt förekommande även här i Sverige?

    Aja, to be continued somewhere else! :)

    Puss på dig! Fortsätt kämpa som du gör kära vän, du är fantastisk å jag älskar dig mer än du kan föreställa dig!

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Nu har jag läst.
    Och nu kommenterar jag.
    Och ja, jag tycker du är rolig.
    Och nej, kalkoner är inte fula, de är ju AScoola!
    Du är cool.
    Men nu ska jag inte bli för personlig här.
    Du kan ju alltid kommentera min blogg också så kanske du får fler kommentarer ;) he.
    Hej då!

    SvaraRadera
  3. Kul att läsa om alla dina erfarenheter! Livet som needgreater är det bästa eller hur?:) Snart ses vi alla hemma i Skåne och kan dela erfarenheter. Kämpa på! Längtar tills vi ses!
    Soliga hälsningar från Bolivia
    /Matilda

    SvaraRadera