Afrikas pärla: december 2011

Sovandes brevid en moské är ingenting att rekommendera. Klockan 6 på morgon börjas det, mahammahamlalalaa i ungefär en 15 minuter. Just lovely! Jag förstår inte syftet med att tala i tungmål, ja menar det är ju ändå ingen som fattar det. Knappt utföraren själv. Dessutom har de mikrofoner längs med husknutarna, för "lite" extra ljud. Bah!

Nog är de religiösa i detta land, här finns lite av varje. Till skillnad från Sverige värdesätter de sin religion, eller tro på ett helt annat sätt. Det är prioritet nr 1 livet, vilket är mycket bra i för sig. Vårt privilegium att få utföra Jehovas vilja ska också vara prioritet 1 i vårt liv. Så att sätta Guds vilja främst, det är de ganska bra på, men när det sedan kommer till att definiera vad Guds vilja är och hur man ska utföra den. Ja, där behövs det jobbas på lite mer.

Tjänsten är otroligt fascinerande och framförallt inspirerande, jag lär mig nya saker varenda dag. Bröderna och systrarna här nere är så grymt bra på att använda illustrationer, exempel och viktigaste av allt ställa frågor. I med att många människor här nere inte fått tillräckligt med utbildning är det flesta väldigt tröga.

Idag när jag var ute i tjänsten höll jag på att bli tokig. Jag och en annan syster diskuterade i vakttorn studieartikel med en kvinna om Gud var orättvis? Bara att konstatera att Gud inte styrde den här världen nu tog en evighet. Vi lästa nog john 5:19 1000 gånger. När hon äntligen själv konstaterade att satan var den här världens härskare, gick vi vidare till ett annat stycke i artikeln som talade om Habakuck, han klagade på Gud, men gud blev inte arg på honom, vilket visar att Gud förstår vår ofullkomlighet etc. Det var sista delen av artikeln, som avslutning skulle vi summera vad vi just gått igenom. Jag frågar Grace: So who is the ruler of this world? Gissa vad hon svarar: Om inte Habakuck. Då var man tillbaka på ruta 1 igen. Efter många om och men kom hon till slut fram till att det inte var habakuck utan han var bara en tjänare till Gud, utan att det var Satan som var den här världens härskare.

Fast det är så kul att möjligheten att förklara på detta viset, genom att du hela tiden förklarar dig på olika sätt beroende på hur pass utbildad personen ifråga är rotar sig sanningen ännu mer djupare i hjärtat.

Igår fick jag möjligheten att arbeta med underbar syster, Martha. Hon är verkligen en höjdare på använda sin bibel och även att tala med människor i tjänsten coh anpassa sig efter dem. Vi träffade till exempel en ung pojke i tjänsten. Hon börjar såklart med att hälsa, vilket innebär: Hello, how are you? How is your day going?.. Sen så ställde hon alltid en fråga beroende på vilken slags person hon träffa. I med att det var ung pojke så frågade hon: What do you think requiers from you as a young boy? Sen läste hon predikaren 12:1 och sedan vers 13. Klockrena verser och där hade vi ett fint samtal igång. Asså ni anar inte hur lärorik denna resa är.

Dessutom är vi ett så härligt "mosongu" (viting) gäng. Har precis varit och hälsat på "guysen" och käkat en massa go mat. Dessa killar är faktiskt utmärka kockar måste jag säga. Efter en underbar dag vid poolen med stekande sol så blir det sängen nästa. Fredagar är vår fridag dvs. ingen tjänst udantaget om vi inte har ett studie eller ett återbesök som måste göras.

Ni ville höra om klimatet hörde ja! Det är sol, och sen är det sol, och sen är det lite mera sol + en enorm hetta vid vissa tidpunkter.Men ack såå härligt! Sommar varje dag inte dumt. Trots vääldigt mycket sol är det fortfarande mycket grönska. Uganda har otroligt fin natur ser så mycket fram emot våra safariresor längre fram, det ska bli såå kul.

Ett kommande pionjärmöte, för andra gången stundar imorgon kl.9.00! Dispositionen är helt underbar så ser definitivt fram emot att få höra den igen. Men sömn behövs också, även i detta land om inte mer. Men bilder kommer inom kort, enjoy reading!

Africa here I am. Wow, wow, wow, I’m blown away. Uganda vilket fantastiskt land, naturen, kulturen, människorna åå jag älskar det redan. Vilka fördomar folk har där hemma, usch! Detta land är ju fantastiskt. Vi svenskar är ju dumma huvud jämfört med dem, okej det där var väl kanske att ta i. Ni ska deras fantasi, de är så kreativa och flitiga. Gammalt tidningspapper förvandlas till fantastiska smycken, händiga snickare finns överallt, du förklarar vad du vill vare sig det är en stol eller en garderob och designar det själv. Några h senare puff en briljant garderob med alla nödvändiga funktioner hemburen till ytterdörren. Luxury or what!

T.I.A

Redan på flygplatsen välkomnades vi av denna skönh

Jag får lov att erkänna att jag har varit lite dålig med att uppdatera er mina kära vänner. Men om vi börjar från början. Kastrup flygplats på plats 10.00 där jag möter mina exalterade resekompanjoner. Väskor vägs hit och dit, saker flyttas över till den andres väska. Här skulle vi minsann uppnå maxvikten 30 kg. En 4 månaders packning ja den väger en del.

Å min älskade vänner var där och skulle säga hejdå, så kärt av dem, en liten tår i ögat där.Ni som känner mig rätt, ja kan ju säga det att jag hann inte ens stiga på planet. Jag passerar glatt säkerhetskontrollen och vinkar glatt till mina vänner på andra sidan glasrutan 20 meter bort. Sätter på mig min jacka (regnjacka, ja jag vet det är varmt där) woopsi iphonen kvar i fickan. Den var strängt förbjuden av min moder att få följa med mig. Jag visar mamma iphonen genom glasrutan och mamma börja gestikulera som en galning genom rutan väldigt rolig syn. ”Jag tyder hennes tecken som: ”Unge, vad gör den där”. Ja jo, det undrar jag med. Från ingenstans kommer en säkerhetsvakt springande, säkerligen stränga kommandon från modern min. ”Min dotters Iphone ska minsann inte på någon resa i Afrika.” Å där försvann den.

Nä nu ska ni få höra på några riktigt trevliga erfarenheter gott folk. Visst hade vi en artikel i Km nyligen om informellt vittnande. En flygresa perfekt, din lilla granne bredvid dig kan minsann inte fly inte (hehe.) Från Kastrup till Istanbul hade jag och amanda en supertrevlig granne. Hennes namn var Hudda, en ung tjej 21 år, muslim. Vi pratade såklart om vart vi skulle resa. Världens bästa öppningsfråga: Vad ska ni göra där? Vi berättade för henne att vi var Jehovas vittnen då hon brister ut: ”I love Jehovahs Witnesses”. Där var samtalet igång. Hon var verkligen en mjuk människa med många fina egenskaper. Vi kanske inte pratade så mycket om bibeln men istället berättade vi lite om hur vår organisation fungerade etc. I slutet av flygresan fick hon ett vikblad av oss som hon blev väldigt glad för. Brevid oss satt Timo och vittande på arabiska. Den arabiska mannen satt och läste ”vad lär bibeln” på Timos Ipad större del av resan.

Här har vi då Amanda och vår kära granne Hudda

Nästa flygresa från Istanbul till Entebbe. Ja det var en spännande upplevelse. Sharon, en rik pratglad afrikan som granne. Egenskapen ödmjukhet nja den var svår att hitta hos denna kvinna. Dock hade hon respekt för bibeln. Hon lånade vår bibel böjde huvudet och bad innan hon öppnade bibeln och bad oss läsa för henne. Det häftiga var att hon gjorde detta två gånger och båda ställena handlade om Guds namn. Men trots detta kunde vi inte övertyga henne om att Guds namn var Jehova. Sen bad hon mig att göra likadant, be på befallning, nej det känns inte rätt. Som tur var lyckades jag undkomma det och sa att jag hellre visade henne en av mina favoritverser (upp 21:3,4). Detta var en mycket märklig kvinna hon sa sig vet allt och hon hade varit med om allt, ja jag säger då det. Men intressant var det. När hon äntligen tystnade kommer det fram en annan kvinna och frågar om hon kan låna min bibel för hon hörde att vi läste ur den och hon behövde någonting att läsa. Självklart lånade jag ut min Bibel till den andra kvinnan. Även denna gång fick jag och Amanda lämna två vikblad efter oss. Detta var verkligen en underbar start på vår resa.

Amanda och Sharon

Även denna pratglada afrikan somna till sist

En betel broder kom och hämtade upp oss på flygplatsen i Entebbe på morgonen. Efter en omtumlad biltur kom vi slutligen fram till vårt hotell, Silda Guesthouse. Standard över förväntan, man hade det man behövde, säng, toa och dusch.

Här har vi då Silda Gueshouse

Här körde betelbrodern med sin minibuss det var
en spännande upplevelse

Första frukosten i Uganda

¨Just ja det måste jag berätta haha. (Vad har jag inte att berätta). Timo trilla ner i ett avlopp, First rule:”never take a step backward in Africa”. Det var det roligaste jag har sett på länge. Jag och David skulle precis åka iväg på vår första boda, boda tur (motorcykel) bästa transportmedlet här i Uganda. Kostar typ knappt tre svenska kronor per tur. Me like veeery much. Men vilket fall som helst precis när jag och David åker iväg flyttar Timo på sig lite snällt. Det var bara det att det var ett djupt dike typ 1,5 meter bakom honom, vips så ser man bara hans vita skalle sticka upp ur ett djupt hål. Som tur var kom han undan utan större skada. Hans tumme var väl lite trasig, men Amanda vår lille doktor gjorde ett fint omslag på honom.

En härlig betel tur stod näst på tur. Vilken underbar organisation vi tillhör, vännerna är så välkommande och vänliga. Tänka sig att allting fungerar likadant överallt. Det är så fantastiskt att se. Man förstår verkligen att detta aldrig hade fungerat utan Jehova och hans heliga ande.

Betel receptionen

Inte nog med Timos skadade tumme, stackaren drog på sig en magsjuka också, troligen hemifrån. Då han dagen efter fick höra från mammsen sin att hans kära far nyligen insjuknat i magsjuka. Så ikke en afrika sjukdom minsann och dar.

Här ar vi då lille Timo med en omplåstrad tumme

En mycket fin taxitur raka vägen till Mbale stod näst på tur, vilken fantastisk natur. En mycket spännande resa må jag säga. Vi blev till och med stoppade av polisen av en löjlig anledning. Vita betyder pengar även för polisen det gör allt för pengar, de hittar alla möjliga fel för att få oss betala. Polisen är inget att lita på här, landet är fortfarande väldigt korrupt så man få vara på sin vakt. Jag tror vi alla bad till Jehova om att allt skulle ordna sig just då.

Till slut kom vi fram till Mbale our new home. Där möttes vi av en sprudlande tysk syster som vi ska dela vårt hem med nu tre månader framöver. Jag har träffat min överman när det kommer till att prata, hjälp vad denna kvinna pratar. Men jag känner redan att jag kommer trivas mycket bra i hennes sällskap. Hon är dessutom helt fantastiskt tjänsten.

Min överman i att prata Jemima

Tjänsten här, ja den är så fantastiskt, människorna har sådan respekt för bibeln och lyssnar verkligen på vad man har att säga. I Sverige är inledningen den viktigaste, men här räcker det med att säga typ: "I have just come to you to share a message from the bible." Vips där har du ett samtal. Jag fick samarbeta med en underbar syster i församlingen och lärde mig så mycket. Jag fick dessutom möjlighet att följa med denna syster till hennes studium. Dessa människor har en så otrolig bibelkunskap det är så fascinerande att se. Under studiets gång bad denna syster helt plötsligt mig att: "Now it is your turn to take this pharagraf". Med ens steg pulsen till 1000 slag i minuten. Hjälp så nervös jag var, men jag måste säga att det gick mycket bra, en kort bön till Jehova och jag kände mig trygg. Jag fick dessutom hålla avslutande bönen. Det må jag säga var REDIGT nervöst, men även den gick bra.

Så går det om man inte smörjer in sig

Vår käre snickare

På väg till Lira

Usch nej, vad jag skriver det finns så mycket mer att berätta, men om ni ens orkat läsa hit ner har ni varit duktiga må jag säga. Just nu är jag i Lira en liten stad 5h bort från Mbale och hälsar på några svenska missionärer som bor här. Vilket fantastiskt liv dessa missionärer lever och så mysiga de är, jag gillar dem starkt. Det är en sådan inspirationskälla för en själv. Vilken välsignelse det är att få vara här, jag är så lycklig. Vi var med på deras möte här i Lira idag, det var 185 närvarande och de är bara 80 förkunnare i församlingen. Det var en sådan fantastisk känsla. Ni skulle varit med under sången, alla klämmer i från tårna både gammal som ung.

Dessa underbara ungdomar, hjälp vi har mycket att lära från dem hemma i Sverige. Fyraåriga Jonathan går i tjänsten två dagar i veckan. Oavsett om föräldrarna är med eller inte dyker han upp på möte förtjänst och en riktig tjejtjusare han är då han jämt samarbetar med systrar. Han älskar att följa med på studier och försöker följa med i sin bibel trots att han inte kan läsa. Förstår ni hur uppmuntrad man blir av att vara här. Jag älskar det redan!

Jonathan

Nej nu får det väl bli sängdags för mig med, har en sovande Amanda här bredvid mig. Förstår inte hur hon kan sova med mitt knappande och musiken utanför. Det är julafton idag och då ska det ju såklart firas för fullt. Imorgon bitti blir det morgon tillbedjan precis som på Betel klockan 7. Oj vad jag skriver, jag skriver nästan värre än vad jag pratar. Nej nu får det vara nog.

Jag lovar mina blogginlägg blir kortare med tiden och bilder kommer inom kort. ;)