Afrika, världens mörker säger mamma. Mamma tror att Idi amin fortfarande lever. Ja säger då det. Föräldrar har väl rätt att oroa sig över sina barn. Men nu är det som så här att mammsen själv har farit och flängt vida över, dock missade hon Afrika. Jag ska väl inte klaga, jag får ju trots allt åka.
Jag har nog inte riktigt insett att det är fyra månader jag ska vara borta. Då skulle jag väl börjat packa för länge sen liksom min resekompis Amanda. Sen är jag i och för sig uppväxt i en sista minuten familj. Bokar biljetterna dagen innan packar väskan en timme innan man åker, joggar till incheckningen och kutar till gaten. Det är familjen Berglund i ett nötskal! Denna gång blir det förhoppningsvis lite mer strukturerat, ja, hoppas kan man i alla fall.
Uganda, Afrikas pärla läste jag i årsboken för 2009, ja dit ska jag. Kan ju säga att ordet pärla betonades mycket inför mamma. Det känns verkligen som man ska åka till helt ny värld. Jag är så otroligt exalterad, människorna, husen, samhället, vännerna, tjänsten, maten, toaletterna, kläderna, djuren ja allt är så spännande. Amanda berättade att man måste vara väldigt försiktig när det kommer till att använda ironi, vilket passar mig utmärkt - mitt sinne för ironi, inga kommentarer.
Jag i Afrika - det må bli mycket spännande! Här kommer ni hållas "ständigt" uppdaterade.
